Psalm 18

Jag älskar dig Gud – du gör mig stark. Gud är urberget under mina fötter, borgen jag bor i, riddaren som räddar mig…. Jag sjunger till Gud, den högtlovade, och jag blir förd i trygghet och räddad…. Världen vill mig illa! Jag ropar på Gud. Jag ropar till Gud på hjälp…. Men mig fångade han upp – sträckte sig hela vägen från himlen till havet, han lyfte mig upp ur havets hav, fiendens kaos, tomheten jag drunknade i…. Han ställde mig på ett öppet fält, där stod jag räddad – och förundrad över hans kärlek. Gud pusslade hop mitt liv när jag gav honom bitarna. Nu tänker jag på Guds vägar, jag tar inte Gud för given…. Plötsligt riktar du ljuset mot mig Gud, nu badar jag i strålglans, Guds strålande glans…. Är han inte guden som gav mig styrka och visade målet? Nu springer jag som hjorten…. Gud lever! Välsignad vare min klippa, min Gud, den skyhöge, som är fri och befriar! Denne Gud som ställde allt till rätta. (v 2-4, 6, 17-21, 29, 33-34, 47-48  The Message)