Psalm 119

Jag har helt tappat modet. Ja, jag är totalt uppgiven. Håll mig vid liv genom ditt ord…. Jag gråter hämningslöst. Mitt hjärta är tungt av sorg. Säg något uppmuntrande till mig…. Du är god och gör bara gott. Hjälp mig att förstå din lag…. För mig var det bra att jag fick erkänna: Nu är det slut med mig. Då först lärde jag mig vilken hjälp dina bud ger. De är värdefullare för mig än silver och guld…. Jag längtar efter din frälsning, och jag väntar på den hjälp som du har lovat mig. Otåligt längtar jag efter att få se hur dina löften infrias. Och jag frågar: När ska du trösta mig och hjälpa mig? … I min nöd och ångest får jag tröst av dina befallningar…. De som älskar dina lagar lever i fullständig frid och snubblar inte på vägen. (v 25, 28, 50, 68, 71-72, 81–82, 143, 165 Levande bibeln)